Vårtecken XVIII: ljudterrorism

Så slår de då ut igen, som tussilagon i dikesrenarna: gossar, pojkar och män försedda med dragspel från Balkans skickliga dragspelsfabrikanter står med en liten insamlingslåda vid fötterna utanför livligt frekventerade affärer. Det vore inget problem om denna typ av gatumusikanteri vore av det slaget som sågs i Stockholm, somrarna 1990 och 1991: medlemmar av Leningrads/St Petersburgs symfoniorkestrar klarade livhanken genom att i Stockholms tunnelbanesystem tjäna in flera ryska filharmoniska årslöner. Det lät överjordiskt vackert i de kaklade tunnelbanegångarna!
Vackert låter dessvärre inte den melodislinga som med monoman envishet framförs-man kan knappast använda ordet "spelas" - av dessa manliga individer med dragspel. Det är förståeligt om affärsanställda som utsätts för den här tortyren timmavis dag efter dag, blir fullkomligt vansinniga och desperata. Det räcker att som individ passera för att man skall bli tokig av monotonin. Fanns det någon form av musikalisk skicklighet och en vilja att arbeta sig igenom en repertoar så vore väl allt gott och väl! Nu utgör denna grupp av samtida tiggare endast ett störande inslag som med sin envishet att hålla sig till en eller två musikaliska strofer musikterroriserar sin omgivning. Inte bara Kulturens Wektare välkomnar de försök från affärsidkares och stadens sida att begränsa denna ljudterrorism i vår gemensamma (ljud)miljö