OPERATION WOLFSSCHANZE - DAG 6

En stadig frukost på det utmärkta hotell Memel inledde denna sista dag i Litauen. Packning och utcheckning och sedan vidtog dagens resa: en utfärd till det så berömda kuriska näset. Detta är en halvö som är ca 9,8 mil lång och smal och med ett rikt bestånd av ädellövskog och vindpinad strandtall.En färja tog oss de 650 meterna som skiljer fastland från halvön. Vädergudarna var oss inte  nådiga denna dag - regnet öste ner. Efter ca 2 km kom vi fram till något som föreföll vara en s.k. vägtull. Här blev vi stoppade av polis som ombad herrarna att erlägga vederbörlig avgift för rätten att transportera oss ner över näset mot den ryska gränsen. Enligt uppgift i en av W:s så utmärkta guideböcker så är ön rikt på älg, vildsvin och hjortdjur. Mycket riktigt: ganska omgående klev två älgar över vägen och därmed var dagen räddad. Färden fortsatte i ganska så maklig takt mot dagens mål Nida som visade sig vara en riktig turistfälla. W:s önskan att köra ända ner till gränsen mot ryska Kaliningrad Oblast höll på att bli dramatisk. Endast Statlers hot om fysiskt våld fick Waldorf att avstå sin planerade Pussy-Riot-protest vid den ryska gränsposteringen som slutligen dök upp i regnet. Dock tog W. sitt förnuft till fånga, vände bilen och ställde kylaren mot norr. Eftersom bensintanken ekade tomt bestämde sig S&W för att fylla densamma med den litauiska raffinerade produkten bensin, till det facila priset 12:50:-/l.
Genom en regntäckt vindruta lyckades herrarna beskåda den 65 meter höga sanddyn som ligger strax utanför byn Nida. Strax därefter påbörjades färden tillbaka mot fastlandet och staden Klaipeda. Denna avbröts av ett kort stopp vid en strategiskt belägen utsiktsplats. Herrpaus stod på programmet. Förstrött beskådade också våra båda hjältar sanden, skogen och de regntunga skyarna....

sand och tall...intressant....

en övergiven sko....

Åter tillbaka i staden styrde Waldorf med säker hand bilen mot nya utmaningar, dvs ett köpcentrum, närmare bestämt Baltikums största "Akropolis". Detta tempel har mer än 250 butiker, restauranger, ishockeyplan och spa...
Här fortsatte irrfärderna  och med flackande blick sökte W nya utmaningar..shopping, shopping shopping... Dagens primära mål för denne imposante voyeur var ett par gummistövlar. Efter att ha försökt sig på att få acceptans för ett par uppseende damstövlar lyckades W till slut inhandla ett par blå litauiska seglarstövlar till det facila priset  50 litas...

 Som om detta inte vore nog så kom herrarna att ramla in i en spritbutik. Det visade sig att man dagen till ära hade sänkt priset på det utmärkta ölet "Bitburger". S&W inhandlade varsitt "flak" av detta utmärkta öl. W återvände sedermera till butiken för inköp av ytterligare ett flak....

Även lunchen inmundigades i detta gudarnas tempel..hyfsat men inte särskilt märkvärdigt blev betyget.
Någorlunda nöjda och belåtna fortsatte S&W sin odyssé genom stadens gator. "Skulpturparken" rundades, den ryska ortodoxa kyrkan beskådades varefter färden därefter avslutades vid DFDS terminal där en stor container- och lastbilsfärja väntade på att tryggt föra resenärerna tillbaka hem till det fosterlandet Sverige.

view from a room...

En tidig middag, kaffe och konjak blev en värdig avslutning på den utländska delen av "Operation Wolfsschanze"

tidig morgon på Östersjön

OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 5

Sent omsider hade Statler & Waldorf  lärt sig de europeiska tidzonerna så denna morgon kom herrarna ner i frukostmatsalen väl före stängningsdags. Solen sken från en klarblå himmel och det var bara den totala ryska dominansen vid bordet med kallskuret som kunde störa friden. En närande frukost senare navigerade våra vänner förbi de många unga herrarna med hatt och korkskruvslockar som vimlade i vestibulen på vårt kosherhotell, betalade den mycket överkomliga notan och hämtade bilen. Dagens etapp var kort, 30 mil på motorväg, men ack så sövande. Sällan har väl 30 mil känts så långa och ospännande: spikrak väg över ett flackt jordbrukslandskap kombinerat med sanka partier marskland och så gott som helt i avsaknad av skog. Huru fröjdefullt var det då icke att rulla in i Litauens enda hamnstad, Klaipeda och till dagens hotell: Memel efter stadens gamla tyska namn. Modernt, fräscht och ungdomligt piggade det upp herrarna som direkt gick på upptäcktsfärd. Som vanligt – tvingas man skriva - hittade Statler & Waldorf de mest folktomma och öde gatorna på sin jakt efter en bankomat som skulle ge Waldorf ett rejält shoppingutrymme. Promenaden över floden gav visserligen resultat men herrarna vände straxt på klacken inför de fullständigt öde torgen, trottoarerna och gångstråken och tog sig in mot den uppfräschade Gamla Stan med sina kullerstensgator. Valet av lunchkrog visade sig vara en fullträff, resans absolut bästa måltid till ett synnerligen facilt pris avåts. Nu började Waldorfs shoppingbegär att kräva sitt.

Vad vi förr i tiden brukade kalla "amerikanskt fläsk"

Och se! Bara ett stenkast från de så pittoreska och renoverade gamla husen, låg ryska marknaden, en total motsats. På enkla vindpinade bänkar, under tak av korrugerad plåt såldes en mängd varor, bl.a. de yllevantar som de små ryska gummorna suttit om kvällarna och stickat, och som nu såldes till, efter liatuaiska mått, goda priser.

W omgiven av ryska "damer"

Praktiska presenter från fars resor till fjärran länder är alltid av godo, något som W:s ätteläggar än en gång skulle bli varse. Frukt-, grönsaks- och blomstermarknad fanns också samt en kött- och ostmarknad inhyst i en barack intill. När Waldorf var klar, fanns det gott om gåvor till telningarna, medan samme man kunnat mumsa på en rejäl bit av den lokala Tilsiterosten efter hemkomsten. Hemorten för denna klassiska ostsort ligger ju som bekant bara 10 mil från Klaipeda. ” – En kulturhistoriskt – och gastronomiskt – intressant souvenir” enligt Waldorf.

   Eftermiddagen flöt på och på väg mot hotellets vila gjorde herrarna ett stopp i en lokal ölbutik som visade sig hålla högsta och modernaste klass. Klaipeda med sina tyska Memelrötter, hyser flera bryggerier och Svyturus ljusa lager hade fallit de annars så griniga gubbarna på läppen. Denna ölshop utgjorde ett ymnighetshorn av allt tänkbart ölrelaterat med anknytning till såväl lokalt bryggeri som europeiska storheter. Waldorf fick något lystet i blicken och – som amerikanarna säger : ”did some serious shopping”!

Sålunda dignande under tunga kassar innehållande flaskor och glas, återkom herrarna till hotellrummet för avlastning, internetuppdatering och före–middagen-vila. Sistnämnda blev rätt rejäl, varför promenaden till Gamla Stan kom att anträdas rätt sent. Restaurangvalet blev inte heller helt lyckat varför kvällen avslutades tämligen tidigt. Morgondagen hade nämligen en spännande utflykt i sitt sköte!

OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 4

hotel Conti, gamla stan, Vilnius

När Statler slog upp sina ljusblå och tittade ut genom fönstret möttes han av ett strålande väder. Efter sedvanlig dusch och tvagning var herrarna redo att möta staden. Först dock ett besök i frukostmatsalen… Lokalen ekade tomt men det fanns gott om kaffe, bröd, pålägg och apelsinsaft… Dessvärre stördes de båda herrarnas frukostbestyr av en parant ung dam som helt sonika rullade in en vagn och med stor iver började duka av all frukost… Slamret och de ogillande blickarna fick herrarna att besluta sig för att snabbt avsluta sina bestyr och bege sig ut i stadens vimmel. Som punkt ett på dagordningen stod ett besök på en skolgård där en viss känd rockprofil står staty. Under Waldorfs säkra ledning tog sig herrarna raskt till platsen för denna unika sevärdhet. Mycket riktigt: han fanns där, omgiven av hysteriskt sjungande tonåringar som skanderade en hymn till vår hjältes ära, alltsammans ackompanjerat av rytmiska bongotrummor

mannen, myten, legenden...

Efter viss dokumentation – detta för att kunna påvisa att herrarna verkligen varit på plats, begav sig dessa sedan ner emot gamla stadens centrala delar.I sedvanlig stil hittade givetvis Waldorf ett antikvariat. Häpnadsväckande nog inhandlades intet i denna lilla pittoreska butik. 

det pittoreska antikvariatet som sålde t-shirts...

Vi kan redan nu avslöja att Waldorf återvände till brottsplatsen lite senare på dagen för att inhandla några t-shirts.

Nåväl, promenaden fortsatte ner mot universitetet och presidentpalatset. Tyvärr blev S&W inte inbjudna på kaffe och kaka och smått irriterade över detta faktum fortsatte den sin planlösa promenad in på själva universitetsområdet för ytterligare ett besök i en bokhandel. Lokalen utstrålande lugn och harmoni och var fylld av böcker och tingeltangel som fick ögonen att lysa på W. Det stod inte länge till förrän han genomfört sina första inköp. Ett fint paraply blev dagens första kap för den unge herrn. Den vackra kvinnan i butiken fick Waldorf att inhandla ytterligare ett antal ting: en cykelreflex + en karta över Kalingrad och de baltiska staterna samt en nyckelring. Med strålande blick lämnade W bokhandeln med en redan nu utmattad Statler i släptåg. 

bokhandeln på universitetsområdet där W shoppade loss...

Efter viss möda nådde så de båda herrarna den stora katedralen och paradgatan Gedimino Prospektas.

Katedralen

Efter ett kort besök i kyrkan var det sedan dags för kaffe och incheckning. Herrarna placerade sig och sina bakar på några skraltiga kaféstolar. Solen sken och världen såg just nu, i detta ögonblick, ljus ut för de båda kombattanterna. Det stod dock inte länge till förrän W återigen började flacka med ögonen… Dags för nya shoppingturer (in och ut i samtliga affärer), längs med den stora huvudgatan… I ett ögonblick av mänsklig svaghet förhörde sig Waldorf med Statler om huruvida denna var intresserad av ett besök på KGB-museet. Statler var inte sen med svaret och såg omedelbart en chans att slippa den evighetslånga shoppingjakten. Sagt och gjort: med raska steg förflyttade sig de båda herrarna mot detta museum. Waldorf lyckades dock slinka in en dansk designbutik och köpa en s.k. ”slickepott” samt en parmesanrivare för bordsbruk. Museet visade sig ha en utställning om den litauiska motståndsrörelsen som visade sig vara väldigt intressant och tankeväckande. Även KGB:s celler fick sig ett besök och till sist också exekutionsrummet där KGB:s agenter avslutade motståndsmännens liv med ett nackskott.

en av cellerna...man fick egentligen inte fotografera men men... S är som han är....

I väggarna syntes fortfarande spår efter kulhål. Gripna och smått chokade begav sig våra hjältar ut på nya äventyr. Ett shoppingcenter siktades i fjärran och Waldorf tågade med raska steg emot detta nyupptäckta Mammons tempel - här skulle shoppas!

det går att handla precis vad som helst....

I ett svagt ögonblick av eftertanke kom dock Waldorf att påminna sig själv om att han inte fått inmundiga sin sedvanliga lunch. En vacker terasssrestaurang fick bli platsen för dagens rejäla lunch: carpaccio på rödbeta, kyckling samt fläskfilé med kantarellsås, allt nedsköljt m h a av en fyllig primitivo. Mätta och belåtna begav sig sedan S & W mot shoppingcentret. W lyckades göra ett kap i form av en livrem, till det facila priset av 35 lira, (ca 90 sv kr).

Eftermiddagen kom smygande och nu var målet för W:s avslutade  shoppingrunda de sedan tidigare nämnda antikvariet. Två t-shirts fick bli dagens sista kap för Waldorf!

Statler var nu näst intill desperat och förkunnade med tydlig röst att det fick vara slut på detta eviga spring i affärer. Kaffe och konjak stod på programmet och i den värmande eftermiddagssolen uppnådde Statlers kropp och själ lugn med hjälp av dessa båda drycker.

äntligen!!!!

Efter en halvtimmes kontemplation delvis avbrutet av evigt spanande och därtill hörande kommentarer återvände S&W till hotel Conti.

Efter vila och dusch begav sig herrarna till en italiensk restaurang i gamla stan. Carpaccio på skinka, filébiff och ångkokta grönsaker blev dagens huvudmål.  Trötta och belåtna påbörjades sedan återtåget till reträttplatsen i de utmärkta sängarna på herrarnas hotell. En händelserik dag, fylld av shopping, shopping och mera shopping, tog sin ände…..

Vilnius noir...

OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 3

 
Knappt var frukosten äten innan kosan styrdes mot resans huvudmål: Wolfsschanze. Hitler beordrade 1940 byggandet av en operationsbas för krigföringen i öster, inkluderat en mängd bunkrar som skulle utgöra skydd vid eventuella luftanfall. Området, som låg så långt österut det gick i tredje Riket, i Ostpreussens östligaste utkanter, fick namnet Wolfsschanze, Varglyan. Här tillbringade Hitler merparten av sin tid under åren fram till den sovjetiska framryckningen.

Hitlers bunker..13 m hög i betong...

Martin Bormans bunker

  Det var också här som greve von Stauffenberg den 20 juli 1944 genomförde det bombattentat, som bara genom en ödets nyck undgick att döda Hitler. Efter att ryssarna ockuperat området och överlämnat det till den nya Folkrepubliken Polen, försökte man spränga bort bunkrarna, men den nazityska konsten att bygga i betong var så kraftfull, att kostnaderna för att förinta området framstod som astronomiska och området läts förfalla. Mellan åren 1945 - 1955 omkom åtskilliga polska minröjare när man försökte säkra det minerade området. Efter att Polen fått ett demokratiskt styre, öppnade man området för turism och idag är området också en plats som ägnas åt motståndet mot nazismen och hyllar de modiga män som under von Stauffenbergs ledning försökte befria det tyska folket från Hitler.

general Wilhelm Keitls bunker...

När man med egna ögon ser det enorma området och de enorma bunkerbyggnaderna inser man också Hitlers storhetsvansinne. Ytterligare en pusselbit av kunskap läggs till de övriga som formar bilden av det tyska styret under 30- och halva 40-talen.

Expeditionen är i mål!

Eftertänksamma och lite skakade satte sig Statler & Waldorf i  bilen för dagens andra ruinvisit: Den masuriska kanalen. Kontakter med Jan Jörnmark hade gett en geografisk riktpunkt och se, vid Lesniewo, återfanns två av de första slussarna i det märkliga projektet att bygga en kanal från de masuriska träsken - eller sjöarna om man vill vara snäll - ner till Königsberg ute vid Östersjön, 111 meter lägre ned.

 

13 m höga slussen i Liesnowo

Just det här partiet användes av nazisterna till offentliga nödhjälpsarbeten och det var med förundran de griniga gamla herrarna tog del av slusskonstruktioner, mer än 10, j kanske 12 meter höga, övervuxna, fulla av stillastående dyvatten. För i början av 40-talet insåg t.o.m. nazisterna att tiden sprungit ifrån detta vattenvägsprojekt som då var 70 år gammalt och hade kostat hundratals miljoner mark. Sålunda föll det dittills byggda i glömska och naturen tog tillbaka mer och mer för att idag visa upp en nästan helt överväxt kanaldel, men där slussarnas storlek gör att de ännu i hundra år kommer att synas i den frodiga vegetationen.


   Med således bägge målen uppfyllda startade så resan mot ett nytt land och en ny huvudstad: Litauen och Vilnius. Då båda de griniga herrarna uppskattar det lilla och naturnära resandet, företogs den första delen av resan i österled på de minsta av småvägar, men efter ett par smala kullerstensmil i lustempo, som trots långsamheten allvarligt tärde på herrarnas inre organ, blev målet: största möjliga vägar med lägsta möjliga nummer! Några timmar senare och en efter en sen men snabb hamburgermiddag på en världsomspännande kedja, korsade vi gränsen till Litauen straxt för 18-slaget och kom till vårt hotell I Vilnius Gamla Stad lite drygt två timmar senare. Ett par öl och en middag senare kunde konstateras att det mörklagda centrum vi sett under en snabb kvällspromenad kräver ett bättre utforskande i dagsljus. Det får bli i morgon. 

Frukost...

OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 2

Efter en god natts sömn i utmärkta kojer visade sig Gdynias hamnområde från sin mindre tilltalande sida: ett tätt regn och lågt svepande moln gjorde det gråa industriområdet och miljonprogramsbostäderna som skymtade i fjärran, ännu gråare och mindre inbjudande. Men staden visade sig klättra på grönskande kullar och snart var vi på väg uppför och inåt landet. Regnet ville inte avta och efter att ha köat oss igenom Gdansk - och sett vackert smäckra kyrkspiror på andra sidan spårvagnsspåren - rullade vi genom det polska slättlandskapet. Det gör ju inget att vädret är uselt när man sitter i en varm bil och har underhållning i form av en skrålande Statler, ihärdigt framförande sina favoritrader ur älsklingslåtarna ur "The Eddie Meduza Songbook". Efter ett kaffestopp på McDonalds satte vi inte ner fötterna på polsk mark förrän vi anlänt till - det något svårlokaliserade -  hotellet  Zaziad Bialy Mlyn. 7 timmar i bil kändes inte så långt, det masuriska , kulliga landskapet gjorde sista delen av resan intressant och naturskön, men hungriga hade vi hunnit bli!
Hotellet visade sig vara ett rustikt litet trähus med lantliga omgivningar. Statler & Waldorfs entré sammanföll med den högljudda lunchen från två busslaster tyska turister på liknande retroturism som våra hjältar. Huruvida bevekelsegrunderna var desamma undandrog sig vår bedömning, även om ärendet kom att avhandlas en stund vilande på sängarna. De rara servitriserna bad oss nämligen att återkomma en timma senare när ruschen var över. När lunchtimmen äntligen var slagen vid 15:30-tiden och med knorrande magar, var resultatet synnerligen tillfredställande med många goda lokala specialiteter såväl i glas, skålar och på tallrikar. Mätta och belåtna använde S & W de närmaste timmarna till dästa diskussioner, läsning, orientering i samtidsläget samt kunskapsinhämtning och strategisk planering inför morgondagen. Ett sista besök i matsalen vid 8-tiden gav vid handen att herrarna snart skulle vara ensamma med kvällens enda servitris. Kocken hade slutat så ett fat kallskuret med bröd samt pivo och vodka gjorde herrarna sällskap innan det tidiga sänggåendet!.
Nu var vi laddade till tänderna inför resans mål och mening: de övergivna platserna och tingen i det gamla Ostpreussen!

OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 1

Havet låg blankt när färjan lade ut från Karlskronas hamn. Efter att Statler & Waldorf installerat sig i den alldeles utmärkta hytten var det dags för kvällsmat. Restaurangen var så gott som öde, endast några långtradarchaufförer satt par om par, glest utspridda, när våra hjältar valde bland de flottiga alternativen i grilldisken. Efter 10 minuter framför Zlatans Champions Leaguematch släcktes TV-bilderna ner och  kvällens underhållning, en organist med munsynt, saxofon och förinspelade bakgrunder satte igång. Det hade krävts en stark kvinnogrupp för att förse de vilsna herrarna med danspartners. Våra hjältar lämnade raskt den sorgliga lokalen och via en sympatisk whiskyprovning i taxfree-shopen återvände man för ett sent snack och en natts god sömn på hårda madrasser. Snart skulle ytterligare en resdröm gå i uppfyllelse....

Mot Kurland...

Snart dax att resa österut.  Det mesta är kollat, kläderna ligger framme och pengar är växlade.
Dax m a o för "Atomtorg, Porrharar & Hitlerslussar".....

Memel

Känner förväntningarna stiga, snart trampar mina fötter Memels gator. Denna stad på andra sidan Östersjön som under några år, 1621-35, var beskattad av svenska kronan och därmed ekonomiskt underlag för svensk krigföring i österled. Sverige fick skatterättigheterna till  Memel och några andra östersjökuststäder 1621 och stora summor rasade in till den svenska kronan och bekostade därmed stora delar  av Gustav II Adolfs krigande på kontinenten. Efter närmare 800 år under tyskpreussisk överhöghet, fick staden efter första världskriget det litauiska namnet Klaipeda.
Ser fram emot att bese de historiska delarna av staden.http://en.wikipedia.org/wiki/Klaip%C4%97da

Soundtrack

Detta är Waldorfs soundtrack under resan....

en historia som blev en film...

 

 

Mera Ostpreussen...

Det är inte alla som idag känner till att Polen vid Jaltakonferensen kompenserades för Sovjetunionens landvinster i det som idag är Vitryssland och Ukraina,  genom att helt sonika flyttas i runda tal 25 mil västerut. Detta innebar att områden som varit tyska sedan Tyska ordens tid vid 1100-talets slut, efter 1945 blev en del av Polen. Waldorf har för egen del på 70-talet haft ett längre tankeutbyte på tyska med en äldre herre i Wroclaw (tidigare Breslau)  och de tyska landslagsspelarna i fotboll, Miroslav Klose och Lukas Podolski är båda födda i dagens Polen av tyska föräldrar  med tyska rötter i generationer. Ostpreussen  är idag uppdelat mellan Polen och Ryssland - Kaliningrad Oblast, samt resans andra landsmål: Litauen. Därför ligger Hitlers gamla bunkerkomplex, Varglyan, som när den byggdes 1940 låg i det Tyska Rikets absolut östligaste utkant, östra Ostpreussen, idag i östra Polen inte långt från vitryska gränsen http://sv.wikipedia.org/wiki/Ostpreussen. Men ett minst lika fascinerande monument över historiens gång är resterna av den masuriska kanalen; en grävd vattenväg mellan det masuriska sjödistriktet och hamnstaden Königsberg (Kaliningrad) vid Östersjön var det tänkt. Men på 1930-talet, efter decenniers arbete till och från på denna nya vattenväg,  gick luften ur projektet, tiden hade helt enkelt sprungit ifrån ett kanalsystem med otaliga slussar och idag ligger resterna som dinosaurier i den täta vegetationen. Resans andra höjdpunkt enligt Waldorf, som passar på att utfärda en varning: här är farligt att ta sig fram, det är lätt hänt att trilla ner i ett osynligt hål. Måtte våra djärva och orädda expeditionsdeltagare komma levande ifrån dessa faror. Den intresserade kan med fördel ta del av Jan Jörnmarks fascinerande bildspel:=http://jornmark.se/places_intro.aspx?placeid=165&lang=

Bara...

några dagar kvar..sedan drar herrarna österut via Karlskrona- Gdynia. Färja hem via Klaipeda efter besök i Polen, Litauen och ev Lettland..Reserapporter kommer att produceras fortlöpande. Som vanligt är Waldorf och Statler väl rustade..för det är väl vi???

Wolfsschanze....

Wolfsschanze (tyska Vargskansen, engelsk benämning Wolf's Lair, Varglyan) var den viktigaste stabsplatsen för Adolf Hitlers högkvarter (Führerhauptquartier) under andra världskriget. Det var beläget utanför staden Rastenburg i dåvarande Ostpreussen, numera i nordöstra Polen. Adolf Hitler uppehöll sig i Wolfsschanze från juni 1941 till november 1944, med endast kortare avbrott för vistelser på andra platser. 20 juli-attentatet ägde rum i Wolfsschanze 1944.

Hit åker vi om ca en månad.....  det blir en kulturell och mångfacetterad resa där vi bl.a också besöker Ketrzyn, de masuriska träsken och Litauens huvudstad: Vilnius..
Planering pågår för fullt....

Sten i glashus

Återigen har en av lokalbladets kolumnister glidit upp i falsett och högröstat anklagat Dilsa Demirbag Sten för lögn och faktaförvrängning. Kolumnistens sedvanliga metod, att ge läsaren delar av en tankegång utan att redovisa källa eller med direkta citat styrka sin tes, gjorde att hela kolumnen blev ett hatangrepp där läsaren riktigt såg framför sig kolumnistens av indignation högröda ansikte, dramatiskt kippande efter luft. Men så kan det gå när man inte har på fötter. Att då höja röst och tonläge är förvissa ett sätt att kollra bort omgivningen så densamma skall förledas tro att den dånande argumentationen inte är så substanslös som dem i själva verket är. Denna kolumnist är densamma som för ett år sedan, GP 2011014, kraftigt beljög en lärare hon haft och hängde ut densamma, för att straxt efteråt, GP 20110125, tvingas krypa till korset och erkänna att hon ljugit om läraren ifråga. Waldorf är inte den som i förstone skriver insändare eller på annat sätt påtalar galenskaper inom den tredje statsmakten. Som alla vet, får ju tidningens röst alltid sista ordet, men med ett så flagrant fall som detta, kunde harmen inte dämpas förrän ett mail till kulturredaktionen gått iväg för att påtala att kolumnisten helt saknar läsekretsens förtroende efter det senaste lögnaktiga påhoppet, och att anklaga en annan kolumnist och debattör för lögn, nog snarast slog tillbaka på GP och dess kolumnist. Hur är det man säger: man skall inte kasta sten när man sitter i glashus.....
För övrigt väntar Waldorf bara på en infam smädelse från damen ifråga. Det skulle vara likt henne!

Statler & Waldorf goes east....

Så sakteliga börjar herrarna nå fram till en gemensam syn på resan i österled. Som vanligt har all behövlig litteratur och fakta luskats fram av kulturens wektare medans hans partner har ansvaret för det rent tekniska.. Två planeringsträffar har redan genomförts och sedvanligt tillflyktsort för herrarnas djupdykningar vad det gäller resvägar, transporter, kartor och historiska fakta noggrant penetrerats i sann "Saltsjöbadsanda. Parterna tar och ger om man säger så...
En av de viktigaste delarna i herrarnas förberedelser är boken "Atomtorg, porrharar & Hitlerslussar"Läs den... finns på Bokrean fr.o.m. i morgon

Vi återkommer med mer information.....

still in the game....

Kommunens (fortfarande starke man), talade ut i den lokala fjäskpressen häromdagen... Efter att ha plöjt igenom artikeln, som mest framstod som en möjlighet för den gode Göran att försvara sitt renommé under hans tid som lokal despot, funderade man på hur nuvarande ledning skulle komma att reagera.
Svaret lät ju inte vänta på sig. Annelies kommentarer var inte nådiga. De borgerliga plattfötterna följede snart efter.
Man pustar och suckar. Efter 10 månaders krig på riksnivå så trodde man ju att det var slut nu - att stridsyxan var nergrävd och fredspipan tänd.
Men ack vad man kan bedra sig... pajkastningen fortsätter - man tar sig för pannan!
Socialdemokraternas problem består. Partiet och dess narcissister framstår varken som sociala eller för den delen som särskilt demokratiska i sin iver att "lägga allt till rätta", "lyssna på medlemmarna" eller för delen försöka framstå som evangelister för ett "stadsbärande" parti. Det får mig förresten osökt att fundera över Monas gamla slagord: "Alla skall med"...
Gäller det fortfarande undrar man ju så där lite försynt som bara Statler kan...
Men men tillbaka till Göran: Trots allt har denne man satt oförglömliga spår i den här stadens historia. Bra eller dåliga? Tja det är upp till Dig att välja...

Fria jeans

Eja hade man sin arbetsplats på ett av stadens yngre muséer. Då hade man till jul glatt kunnat kvittera ut ett par märkesjeans till ett värde av 1000 kronor.
I det läget ter det sig nära fattigdomsgränsen att få en tallrik julmat. Såvida kostnaden för densamma inte överstiger 140 kronor.
Men i de högre chefssfärerna delar man ut studentrum till hockeyspelare och statsministerlöner och bonusar till administrativa medelmåttor. Som väl är gäller det bara Göteborg och Västra Götalandsregionen....