Sten i glashus

Återigen har en av lokalbladets kolumnister glidit upp i falsett och högröstat anklagat Dilsa Demirbag Sten för lögn och faktaförvrängning. Kolumnistens sedvanliga metod, att ge läsaren delar av en tankegång utan att redovisa källa eller med direkta citat styrka sin tes, gjorde att hela kolumnen blev ett hatangrepp där läsaren riktigt såg framför sig kolumnistens av indignation högröda ansikte, dramatiskt kippande efter luft. Men så kan det gå när man inte har på fötter. Att då höja röst och tonläge är förvissa ett sätt att kollra bort omgivningen så densamma skall förledas tro att den dånande argumentationen inte är så substanslös som dem i själva verket är. Denna kolumnist är densamma som för ett år sedan, GP 2011014, kraftigt beljög en lärare hon haft och hängde ut densamma, för att straxt efteråt, GP 20110125, tvingas krypa till korset och erkänna att hon ljugit om läraren ifråga. Waldorf är inte den som i förstone skriver insändare eller på annat sätt påtalar galenskaper inom den tredje statsmakten. Som alla vet, får ju tidningens röst alltid sista ordet, men med ett så flagrant fall som detta, kunde harmen inte dämpas förrän ett mail till kulturredaktionen gått iväg för att påtala att kolumnisten helt saknar läsekretsens förtroende efter det senaste lögnaktiga påhoppet, och att anklaga en annan kolumnist och debattör för lögn, nog snarast slog tillbaka på GP och dess kolumnist. Hur är det man säger: man skall inte kasta sten när man sitter i glashus.....
För övrigt väntar Waldorf bara på en infam smädelse från damen ifråga. Det skulle vara likt henne!

Lögn!

I journalistikens värld finns så mycket felaktigheter att man som läsare förvånas över att såpass mycket är rätt. Rena lögner förekommer förstås också. I tisdagens GP (20110125 sid.59) fanns följande lilla notis på kultursidan: "Rätt om betyg. I min krönika om omprövning av betyg (GP 14 januari) skrev jag att mitt svenskabetyg sänktes min sista termin i grundskolan. Jag mindes fel (W:s kursivering), någon sänkning skedde inte vilket gjorde att inledningen på krönikan kan uppfattas sårande och missvisande. Jag beklagar djupt och uppriktigt det obehag krönikan kan gha orsakat den lärare jag skrev om. Eva-Lotta Hultén"
Varje läsare av denna lilla notis blir ju nyfiken på att läsa krönikan i sin helhet, men på gp.se är den borttagen - eller går i alla fall inte att få tag i. En sökning på upphovskvinnan leder den intresserade till den egna hemsidan men där har - förståeligt nog - den beska inledningen på krönikan tagits bort, och det egna inlägget inleds där med "I en utredning som...". Dock har google sparat, och så här börjar krönikan i GP 14 januari:

"Eva-Lotta Hultén: Ministern vill ha lydnad och underkastelse
När jag slutade nian berättade min lärare att mitt tidigare stabila betyg ­i svenska plötsligt sänkts den sista ­terminen. Förklaringen hon gav var att jag skrev mycket sämre uppsatser än en av mina bästa vänner. Eftersom jag var medveten om att läraren inte tyckte om mig (jag hade en tendens att ibland ifrågasätta vad hon sa) blev jag vare sig besviken eller särskilt förvånad. Jag insåg att hon försökte klippa till där hon trodde att det skulle kännas som mest och kände mest förakt.

För min del hade det sänkta betyget ingen betydelse. Jag kom in på den utbildning jag valt ändå men minnet av hennes hämndlystnad har bitit sig fast som en tydlig markör för de ojämlika förhållanden som råder i skolan. Som elev är man många gånger helt utlämnad till lärarna och maktlös inför deras bedömningar.

I en utredning som presenterades i onsdags föreslås att elever ska ges rätten att få sina betyg omprövade av rektorn i de fall då eleven menar sig ha blivit orättvist bedömd...."

Som läsare och prenumerant undrar man hur det står till med källkritiken bland tidningens medarbetare. Att så grovt förtala en lärare, att tillvita henne dessa falska uppgifter i en tidning med stor täckning i hela västsverige och med en presumtiv läsarskara på väl över halvmiljonen, är ju hårresande och dessutom att all källkritik är som bortblåst. Men en lite konstruerad hågkomst passade ju förstås syftet bättre. Man kan bli illamående för mindre. Men nu är ju förtroendet för den tredje statsmakten ändå tämligen lågt bland de medborgare som kan tänka själva, men som exempel på lögn är detta ett genant exempel!
Krönikan i sin helhet:
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:5SPPCGf98esJ:www.gp.se/kulturnoje/1.529473-eva-lotta-hulten-ministern-vill-ha-lydnad-och-underkastelse+eva-lotta+hulten&cd=5&hl=sv&ct=clnk&gl=se

Utsugare!

Det finns en del klassiska utsugare som samhället inte har - velat - komma/it åt. En sådan grupp är bankerna, vars förstatligande varit på tapeten under ett gyllene decennium, men därefter lämnats att roffa bäst de kan. Och de kan de. Varje år tillhör storbankerna landets mest vinstrika företag. För så är det ju: vi vill inte ha sedlarna och mynten i madrassen och då måste vi låta bankerna ha dem. Till en jävligt hög hyra. Det är med bankerna som med elbolag : du kan aldrig vinna. De skinnar dig och du kan inte göra ett j-a någe!
Åter till bankerna som gjort sina förmögenheter på att låna ut dyrt, vägra ge ränta på dina surt förvärvade samt belägga det mesta du gör med dina (OBS! dina OBS! ) pengar med avgifter av olika slag. Det är viktigt av olika skäl - inte minst bankernas säkerhet och rånrisken - att vi inte hanterar kontanter. Ergo: man säljer korttjämster med god avans. Waldorf har länge haft ett bankomatkort, utan kredit, som följdaktligen inte kostat någon årsavgift. Från nyår går det kortet i graven så vill man vara kund hos Nordea måste man ha VISA eller Mastercard till en årskostnad av.... I avsikt att avsluta kontot hos Norde,a sökte Waldorf upp det lokala kontoret, beläget en halvmil bort. Men texten på dörren vållade enbart munterhet. Banke(r)n(a)s ovilja att möta besvärliga kunder hade slagit nya rekord: Öppet 10-13!!!!! Visst det fanns en kvällstid i veckan 15-18 men här har man verkligen sett till att det skall vara så svårt som möjligt att störa bankpersonalen mellan deras djärva placeringar av andras pengar.
Det skall bli ett sant nöje att få avsluta bekantskapen med Nordea. Dessvärre måste man ju ha någon bankkontakt, så skinnad blir man hur som helst!

Dags igen...

Det har länge varit tyst på den griniga fronten men tro inte att tillståndet i världen förbättrats så till den milda grad att de magsura kommentarerna tappat sitt berättigande. Snarare är tillståndet värre än någonsin - inte minst lokalt - så att snarare faran för kvävning i upprört, närmast koleriskt, tillstånd varit för handen. " - Tjöver du dig?" som det heter på det lokala idiomet.
Men låt oss då slå ner på något för Göteborg symptomatiskt: "Scratch my back and I´ll scratch yours". Sällan har väl detta engelska ryggkliaruttryck passat bättre än i ankdammen Göranborg, där beslut fatta(t)s i trånga kretsar och där (vänskaps)korruptionen blommat friskt de senaste decennierna.
Hoppet står till åklagare Schultz och hans personal. Kanske kan han bli den ljusets apostel som med machete i hand hugger ner det sly som förhindrat insyn så länge.
För övrigt lockar ett besök i entrén till Kretsloppskontoret. Där lär hänga konst för ett sexsiffrigt belopp, inköpt på ett galleri ägt av maken till en ledamot (s) i Kretsloppsnämnden. Några av tavlorna var dessutom målade av maken....Det blev en bra slant. (Källa GP:s pappersupplaga 20101019)
Nu väntar vi spänt på nästa ekonomiska oegentlighet i den kommunala dammen.
"Scratch my back...."

Lenin hade raett

Som tillfallig turist i New York blir man varse religionens stora roll i (amerikanska) manniskors liv. Pa flyget fran Amsterdam hamnade Waldorf bakom en voluminios man, som infor starten placerade en liten svart legokonstruktion ovanpa kippan, kastade en storre sjal omkring sig samt laste boner frenetiskt. Det stod helt klart att denne man inte ansag religionen vara en privatsak nar han borjade grala med personalen angande det faktum att han inte fick nagon koshermat. Det visade sig att han hade bokat for sent for att det skulle ga att ordna, men denne man tog inte nej for ett svar. Straxt efterat bad han flygvardinnan slanga en plastpase, fran vilken det fortfarande steg rok. Han hade lagat nagon typ av mat i denna. Upprord flygvardinna fick enbart ovett och avkravdes namn och rank. Inte ens flygplanets kapten som kom och forsokte forklara for mannen allvaret , hade nagon framgang. Denne mans behov av koshermat var viktigare an den fara han utsatte ett fullsatt plan for. Vi omkringsittande kunde bara skaka pa vara huvuden och tanka pa Lenin. Manga av dennes teser har visat sig inte halla, men nog haller fortfarande "religionen ar ett opium for folket".

Hur länge till vågar man cykla i laglöst land? Cyklistvansinne XXXIX

Återigen har livet varit insatsen när cykelturen till arbetet skulle företas. Den unga damen med igentäppta öron visste inte alls att utsträckt vänsterarm, placering i "vänsterfil" i korsningen innebar att den Grinige Gamle Gubben skulle svänga vänster in på den korsande gatan utan gjorde en rask omkörning. En kraftfull tvärnit från den vänstersvängande räddade den unga damen från ett sjukhusbesök men hon hade i alla fall tid att blänga surt och länge på detta fossila hinder på hennes Foux de Trance. Att sedan mot rött ljus körande cylister resulterade i en bilkrocksincident som tog tid att reda upp och förstörde trafikflödet, det händer ju ideligen.
Allsköns galenskaper från medcyklister gör den tidigare trivsamma cykelturen till arbetet tämligen olustig och mera förenad med fara för eget liv än utgöra en lustfylld metod att förflytta sig. Ack ja, ledsamt att marodörerna skall tvinga en GGG av cykelbanan. Dystert, övermåttan dystert!

Vårtecken XVIII: ljudterrorism

Så slår de då ut igen, som tussilagon i dikesrenarna: gossar, pojkar och män försedda med dragspel från Balkans skickliga dragspelsfabrikanter står med en liten insamlingslåda vid fötterna utanför livligt frekventerade affärer. Det vore inget problem om denna typ av gatumusikanteri vore av det slaget som sågs i Stockholm, somrarna 1990 och 1991: medlemmar av Leningrads/St Petersburgs symfoniorkestrar klarade livhanken genom att i Stockholms tunnelbanesystem tjäna in flera ryska filharmoniska årslöner. Det lät överjordiskt vackert i de kaklade tunnelbanegångarna!
Vackert låter dessvärre inte den melodislinga som med monoman envishet framförs-man kan knappast använda ordet "spelas" - av dessa manliga individer med dragspel. Det är förståeligt om affärsanställda som utsätts för den här tortyren timmavis dag efter dag, blir fullkomligt vansinniga och desperata. Det räcker att som individ passera för att man skall bli tokig av monotonin. Fanns det någon form av musikalisk skicklighet och en vilja att arbeta sig igenom en repertoar så vore väl allt gott och väl! Nu utgör denna grupp av samtida tiggare endast ett störande inslag som med sin envishet att hålla sig till en eller två musikaliska strofer musikterroriserar sin omgivning. Inte bara Kulturens Wektare välkomnar de försök från affärsidkares och stadens sida att begränsa denna ljudterrorism i vår gemensamma (ljud)miljö

Vårtecken XVII: mopedterrorism

Så var då friden slut för den här säsongen. Lymlarna har bestigit sina mopeder och åter är osäkerheten och farorna legio i denna del av storstadens tättbebyggda område. Trimmade åkdon av vilka tre fjärdedelar saknar ljuddämpare för ett djävla liv - liksom de större gubbarna på större tvåhjulingar som tycker att det ballaste är ett avgasljud som förorsakar hörselsmärtor hos omgivningen - men värst av allt är trottoarkörningen. I denna del av tätorten far lymlarna omkring på trottoarerna, utan ljus i mörkret, i hastigheter väl över 50 km/tim, skjutsandes en eller två likasinnade. Jag väntar bara på det första dödsfallet när ett barn tar sig ut på trottoaren för att bege sig hemåt eller en pensionär med rollator blir manglad. Det var för rollatorer, rullstolar och möjligen barnvagnar som trottoarkanterna jämnades ut till gatunivån men istället blev de smala, knappt meterbreda trottoarerna någon sorts ny kör- och racerbana för ignoranta, tankebefriade cyklister och mopedister.
Vad är lösningen när endast en minoritet bryr sig om våra gemensamt bestämda trafikregler som våldtas dagligen av hjärndöda idioter?
Var köper man fotanglar billigast? Det är ju nästan så att man längtar efter en Clint Eastwoodfigur med attribut:
"**** **'- Punk!!"

Usla bovar II

Återigen har en av polisen känd kriminell 20-åring dumpats med en lättare skottskada vid Sahlgrenskas akutintag. Man kan undra hur många påsar blod som gick åt när den hippokratiska eden efterlevdes. Men så värst illa däran är han ju inte, dessa usla skyttar skulle aldrig komma ifråga ens i skidskyttesammanhang.

Usla bovar I

De gamla dansbaneslagsmålen från förr har skiftat karaktär och dagens unga kriminella - de påstås ofta på grund av ensamhetskänslor hålla ihop i grupper - har mer och mer antagit drag av "prinsessan på ärten" med tillhörande överkänsligt ömma tår. Förnärmat känner man sig - hrrmm - "kränkt", i tid och otid och griper direkt efter vapen att hämnas den påstådda oförrätten. Det är bara det att de är så usla i sitt handhavande av dessa vapen. Oavsett om det är kniv eller handeldvapen som används så hanterar man vapnen så illa att det bara uppstår ytliga, mindre köttsår, men som leder till stora blodförluster. Det allvarliga är att dessa köttskador och blodförluster tömmer sjukhusens blodlager och samtidigt blir sjukhussängar upptagna. Vårdplatserna och de av allmänheten donerade blodpåsarna borde komma de allvarligt sjuka till del istället för att ödas på omogna småpojkar som tycker det är naturligt att tillfoga medmänniskor sticksår och kulhål när man känner sig "förfördelad"!
För träning i närmaste skytteklubb är väl inte till att tänka på...?