Dags igen

Så fortsätter Statler & Waldorf att beta av stadens centraleuropeiska restaurangkök. Waldorf, het som ett strykjärn, var sugen på att testa restaurationens panerade ost och gjorde sålunda. En väl tam sås, som inte hade mycket gemensamt med Djingis Khan, och en smaklös ost fick omdömena att gå i riktningen: "- Nästa gång blir det bigos eller golonka. " Panerad ost kommer hädanefter att avnjutas å Gyllene Prag. Endast! Basta!
Hete W. var på lysande diskussions- och tankeutbyteshumör och kastade sig djärvt mellan ämnen som berörde alla livets skiften, intet var för högt, intet var - inte minst - för lågt! Stadens politiserade tjänstemannaledning, de ökande ḱlyftorna samt inte minst relationsrelaterade problem hamnade på samtalsämnenas tio-i-topp. Som, något överraskande, favorit i repris, var listans nykomling, eller "runner-up" på samtidssvenska: upptäcktsresan i Sven Hedins och Sten Bergmans fotspår till den sista sovjetiska enklaven vid Östersjöns strand. Under den både grubblande och reflekterande aftonen utkristalliserade sig i vart fall en handlingsplan som kanske trots allt får iväg dessa två kulturella giganter till Immanuel Kants födelsestad.
Fortsättning lär följa!

i kulturens högborg...

nåja ...det kanske är en verkligt spännande rubrik som väcker läsarens nyfikenhet, men......
S & W har ju sin hemvist i den stora lilla staden och den kan väl knappast rubriceras som en kulturell högborg. Snarare är det väl så att de stora kulturella satsningarna inskränker sig till en och annan uppsättning på Folk- och Stadsteatern. Och så har vi ju naturligtvis också Biblioteksmässan, fast den börjar mer och mer urarta gnäller Statler. Höll på att glömma Hjulet men det skall visst in på det av staden ägda nöjestemplet Liseberg...

Nåväl det finns ju bespisningsinstitutioner som kan betecknas som kulturella.
I förra veckan återförenades Statler & Waldorf på Gyllene Prag för att inmundiga en klassisk rätt: panerad ost med tartarsås.
Maten inspirerade och som vanligt så utmynnade detta i veritabel kanonad av flagranta påhopp på maktens elit i den stora staden.
Efter att inmundigat den goda osten med därtill hörande sprödstekt potatis vandrade de två kombattanterna vidare till café Dali på Vasagatan för att inmundiga en kopp java. Radarparet upptäckte omedelbart en kändis, vilket normalt sett är en onormal händelse i staden...
Förre utrikesministern tillika socialdemokraten satt vid bordet bredvid med en dame och Waldorf suckade och mumlade något otydligt om "min idol"...
Statler är fortfarande osäker på om W menade socialdemokratin , utrikesministern eller möjligtvis damen...

Efter denna näst intill obeskrivliga upplevelse fann S & W det för gott att spatsera hem till respektive borg men med ett tydligt löfte till varandra att fortsätta gnällandet i slutet av mars på en annan legendarisk krog, nämligen Krakow

Lögn!

I journalistikens värld finns så mycket felaktigheter att man som läsare förvånas över att såpass mycket är rätt. Rena lögner förekommer förstås också. I tisdagens GP (20110125 sid.59) fanns följande lilla notis på kultursidan: "Rätt om betyg. I min krönika om omprövning av betyg (GP 14 januari) skrev jag att mitt svenskabetyg sänktes min sista termin i grundskolan. Jag mindes fel (W:s kursivering), någon sänkning skedde inte vilket gjorde att inledningen på krönikan kan uppfattas sårande och missvisande. Jag beklagar djupt och uppriktigt det obehag krönikan kan gha orsakat den lärare jag skrev om. Eva-Lotta Hultén"
Varje läsare av denna lilla notis blir ju nyfiken på att läsa krönikan i sin helhet, men på gp.se är den borttagen - eller går i alla fall inte att få tag i. En sökning på upphovskvinnan leder den intresserade till den egna hemsidan men där har - förståeligt nog - den beska inledningen på krönikan tagits bort, och det egna inlägget inleds där med "I en utredning som...". Dock har google sparat, och så här börjar krönikan i GP 14 januari:

"Eva-Lotta Hultén: Ministern vill ha lydnad och underkastelse
När jag slutade nian berättade min lärare att mitt tidigare stabila betyg ­i svenska plötsligt sänkts den sista ­terminen. Förklaringen hon gav var att jag skrev mycket sämre uppsatser än en av mina bästa vänner. Eftersom jag var medveten om att läraren inte tyckte om mig (jag hade en tendens att ibland ifrågasätta vad hon sa) blev jag vare sig besviken eller särskilt förvånad. Jag insåg att hon försökte klippa till där hon trodde att det skulle kännas som mest och kände mest förakt.

För min del hade det sänkta betyget ingen betydelse. Jag kom in på den utbildning jag valt ändå men minnet av hennes hämndlystnad har bitit sig fast som en tydlig markör för de ojämlika förhållanden som råder i skolan. Som elev är man många gånger helt utlämnad till lärarna och maktlös inför deras bedömningar.

I en utredning som presenterades i onsdags föreslås att elever ska ges rätten att få sina betyg omprövade av rektorn i de fall då eleven menar sig ha blivit orättvist bedömd...."

Som läsare och prenumerant undrar man hur det står till med källkritiken bland tidningens medarbetare. Att så grovt förtala en lärare, att tillvita henne dessa falska uppgifter i en tidning med stor täckning i hela västsverige och med en presumtiv läsarskara på väl över halvmiljonen, är ju hårresande och dessutom att all källkritik är som bortblåst. Men en lite konstruerad hågkomst passade ju förstås syftet bättre. Man kan bli illamående för mindre. Men nu är ju förtroendet för den tredje statsmakten ändå tämligen lågt bland de medborgare som kan tänka själva, men som exempel på lögn är detta ett genant exempel!
Krönikan i sin helhet:
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:5SPPCGf98esJ:www.gp.se/kulturnoje/1.529473-eva-lotta-hulten-ministern-vill-ha-lydnad-och-underkastelse+eva-lotta+hulten&cd=5&hl=sv&ct=clnk&gl=se

Utsugare!

Det finns en del klassiska utsugare som samhället inte har - velat - komma/it åt. En sådan grupp är bankerna, vars förstatligande varit på tapeten under ett gyllene decennium, men därefter lämnats att roffa bäst de kan. Och de kan de. Varje år tillhör storbankerna landets mest vinstrika företag. För så är det ju: vi vill inte ha sedlarna och mynten i madrassen och då måste vi låta bankerna ha dem. Till en jävligt hög hyra. Det är med bankerna som med elbolag : du kan aldrig vinna. De skinnar dig och du kan inte göra ett j-a någe!
Åter till bankerna som gjort sina förmögenheter på att låna ut dyrt, vägra ge ränta på dina surt förvärvade samt belägga det mesta du gör med dina (OBS! dina OBS! ) pengar med avgifter av olika slag. Det är viktigt av olika skäl - inte minst bankernas säkerhet och rånrisken - att vi inte hanterar kontanter. Ergo: man säljer korttjämster med god avans. Waldorf har länge haft ett bankomatkort, utan kredit, som följdaktligen inte kostat någon årsavgift. Från nyår går det kortet i graven så vill man vara kund hos Nordea måste man ha VISA eller Mastercard till en årskostnad av.... I avsikt att avsluta kontot hos Norde,a sökte Waldorf upp det lokala kontoret, beläget en halvmil bort. Men texten på dörren vållade enbart munterhet. Banke(r)n(a)s ovilja att möta besvärliga kunder hade slagit nya rekord: Öppet 10-13!!!!! Visst det fanns en kvällstid i veckan 15-18 men här har man verkligen sett till att det skall vara så svårt som möjligt att störa bankpersonalen mellan deras djärva placeringar av andras pengar.
Det skall bli ett sant nöje att få avsluta bekantskapen med Nordea. Dessvärre måste man ju ha någon bankkontakt, så skinnad blir man hur som helst!

Ur led är tiden

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av. Stig Henriksson är (v)-mannen i Fagersta som ledde sitt parti till 58,3% av rösterna i senaste valet. Lite drygt 58% av Fagersta kommuns innevånare röstade alltså på (v). Man framför allt röstade man på Stig Henrikssson, en vad det verkar, mycket duglig, pragmatisk, person som inte hunnit berusas av makten och vad makten för med sig. Nu har han talat om att kejsaren är naken! Han har öppet ansett att partiets ledning borde avgå eller åtminstone ställa sina platser till förfogande.Får se hur länge han får vara kvar i partiet. När kommer uteslutningen? Lars Ohly har lett sitt parti i fem (5!) förlustval i rad men har INGA planer på att avgå eller föreslå en politisk kursändring. Nää, värmen vid husses fötter och platsen vid de offentligt bekostade köttgrytorna är alldeles för givande för att riskeras. Vi kan bara konstatera att det idag finns en politisk klass, med bostad eller övernattningslägenhet i Stockholm, som alldeles för ofta står fullständigt ovetande om hur "vanligt folk" = löntagare har det och som slåss med näbbar och klor för att till varje pris få behålla sina privilegier.
Kan Stig Henrikssson vara den man som förmår ändra på detta och förmår komma till rätta med de översittarfasoner och goddagspiltsfasoner som vi skattefinansierat i årtionden?

Hurra, hurra!

Det är härligt att bli sannspådd! Dessutom, när en av de senaste decenniets riktiga politruker får kliva av, kan man annat än jubla?
"Koncernen Framtiden" har haft en VD vars främsta merit varit att han skolats i stadens politiska korridorer. När det i dagens lokala husorgan meddelas att denne man slutar som VD kan man börja tro på en förändring i staden. Inte så att all vänskapskorruption försvinner, men det är ändå så att det är en man ur det förflutna som stiger av. Förhoppningsvis får han inte en välavlönad reträttplats, betald med dina och mina skattekronor, men säker kan man inte vara.
Hur var det Strindberg sade: "-Här rivs för att få luft och ljus!". Visst blev luften lite lättare att andas idag!

Dä´ ä môcke´nu....

Mona avgår, Bostadsbolaget klafsar i mut- och PR-träsket, den göteborgska sjukvården tvingas skjuta upp operationer eftersom allt mer resurser -inte minst blod - går åt till att sätta stadens kriminella åter i stridsdugligt skick efter knivstick och avskräckande pistolskott i oömma köttdelar.
Vore det inte för att fridens och ljusets högtid stod för dörren - på Liseberg är den ju redan här - så skulle blodtrycket fortsatt stiga hos griniga gamla gubbar. Nej, det bästa sättet att hålla blodtrycket nere och vansinnet borta är att skjuta all denna omvärld ifrån sig och ägna sig åt det lilla livet. Låsa om sig, tända ljus, äta och dricka gott, läsa och lyssna på musik, umgås med de närmaste. Samt, inte minst, undvika småstaden Göteborgs gator efter mörkrets inbrott.
Var det det här samhället vi ville ha? Mona...? Fredrik...?