Mona avgår, Bostadsbolaget klafsar i mut- och PR-träsket, den göteborgska sjukvården tvingas skjuta upp operationer eftersom allt mer resurser -inte minst blod - går åt till att sätta stadens kriminella åter i stridsdugligt skick efter knivstick och avskräckande pistolskott i oömma köttdelar.
Vore det inte för att fridens och ljusets högtid stod för dörren - på Liseberg är den ju redan här - så skulle blodtrycket fortsatt stiga hos griniga gamla gubbar. Nej, det bästa sättet att hålla blodtrycket nere och vansinnet borta är att skjuta all denna omvärld ifrån sig och ägna sig åt det lilla livet. Låsa om sig, tända ljus, äta och dricka gott, läsa och lyssna på musik, umgås med de närmaste. Samt, inte minst, undvika småstaden Göteborgs gator efter mörkrets inbrott.
Var det det här samhället vi ville ha? Mona...? Fredrik...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
..och vi som hade det så bra....jag säger bara Sture Nord!!!
apselut!
Skicka en kommentar