Fotbollsbesvikelser

Så här mitt i sommaren har fotbollen gett upphov till besvikelser där man minst anar det. Att elitfotbollen lika mycket är ett gladiatorspel som storindustri och där kärleken till fotbollen kommer i andra eller rent av tredje hand, är ju uppenbart för alla som kommer i kontakt med sportnyheter. Gothia Cup brukar ju annars framställas som fotbollens hopp och framtid, och till viss del är det kanske så. Men även där- och framför allt i de äldre klasserna - är allvaret betydligt större än leken. Sporrad av nyhetsmedias rapportering om det irakiska 16-årslaget och allt där runt omkring, gjordes idag ett besök på Kviberg 7. Ett litet förskrämt, kortvuxet lag från Filippinerna mötte det irakiska laget med flera rätt storvuxna spelare- men nu har ju folkbokföringen i Irak inte varit sig lik sedan Saddam kom till makten. Alltnog och ehuru, det irakiska laget började bra men så fort man kom över mittlinjen så var det individuella dribblingsräder som gällde och så fort en liten rödtröjad spelare fick bollen startade ett dånande, utdraget buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuande från de täta irakiska åskådarleden. Efter 18 minuters förstod en gröntröjad ytter spelets idé om samspel och passade snett-inåt-bakåt och den filippinska nollan var spräckt. Men tjafset mellan de irakiska spelarna nådde nära nog seniornivå och det täta, högljudda och långdragna buandet från supportrarna på andra långsidan gjorde det olustigt att fortsättta titta. Tack och lov finns det en del yngre årgångar kvar att titta på, inte minst inom tjej- och damfotboll som oftast är mycket njutbar att se (och höra). Där finns fortfarande kärleken till fotbollen, liksom i korpen. Det är väl där den största fotbollsentusiasmen finns, så nu blir det till att stödja I Baroni. För att inte tala om Stadscupen i augusti.Där finns det kärlek till fotbollen så att det räcker och blir över!