OPERATION WOLFSSCHANZE - dag 5

Sent omsider hade Statler & Waldorf  lärt sig de europeiska tidzonerna så denna morgon kom herrarna ner i frukostmatsalen väl före stängningsdags. Solen sken från en klarblå himmel och det var bara den totala ryska dominansen vid bordet med kallskuret som kunde störa friden. En närande frukost senare navigerade våra vänner förbi de många unga herrarna med hatt och korkskruvslockar som vimlade i vestibulen på vårt kosherhotell, betalade den mycket överkomliga notan och hämtade bilen. Dagens etapp var kort, 30 mil på motorväg, men ack så sövande. Sällan har väl 30 mil känts så långa och ospännande: spikrak väg över ett flackt jordbrukslandskap kombinerat med sanka partier marskland och så gott som helt i avsaknad av skog. Huru fröjdefullt var det då icke att rulla in i Litauens enda hamnstad, Klaipeda och till dagens hotell: Memel efter stadens gamla tyska namn. Modernt, fräscht och ungdomligt piggade det upp herrarna som direkt gick på upptäcktsfärd. Som vanligt – tvingas man skriva - hittade Statler & Waldorf de mest folktomma och öde gatorna på sin jakt efter en bankomat som skulle ge Waldorf ett rejält shoppingutrymme. Promenaden över floden gav visserligen resultat men herrarna vände straxt på klacken inför de fullständigt öde torgen, trottoarerna och gångstråken och tog sig in mot den uppfräschade Gamla Stan med sina kullerstensgator. Valet av lunchkrog visade sig vara en fullträff, resans absolut bästa måltid till ett synnerligen facilt pris avåts. Nu började Waldorfs shoppingbegär att kräva sitt.

Vad vi förr i tiden brukade kalla "amerikanskt fläsk"

Och se! Bara ett stenkast från de så pittoreska och renoverade gamla husen, låg ryska marknaden, en total motsats. På enkla vindpinade bänkar, under tak av korrugerad plåt såldes en mängd varor, bl.a. de yllevantar som de små ryska gummorna suttit om kvällarna och stickat, och som nu såldes till, efter liatuaiska mått, goda priser.

W omgiven av ryska "damer"

Praktiska presenter från fars resor till fjärran länder är alltid av godo, något som W:s ätteläggar än en gång skulle bli varse. Frukt-, grönsaks- och blomstermarknad fanns också samt en kött- och ostmarknad inhyst i en barack intill. När Waldorf var klar, fanns det gott om gåvor till telningarna, medan samme man kunnat mumsa på en rejäl bit av den lokala Tilsiterosten efter hemkomsten. Hemorten för denna klassiska ostsort ligger ju som bekant bara 10 mil från Klaipeda. ” – En kulturhistoriskt – och gastronomiskt – intressant souvenir” enligt Waldorf.

   Eftermiddagen flöt på och på väg mot hotellets vila gjorde herrarna ett stopp i en lokal ölbutik som visade sig hålla högsta och modernaste klass. Klaipeda med sina tyska Memelrötter, hyser flera bryggerier och Svyturus ljusa lager hade fallit de annars så griniga gubbarna på läppen. Denna ölshop utgjorde ett ymnighetshorn av allt tänkbart ölrelaterat med anknytning till såväl lokalt bryggeri som europeiska storheter. Waldorf fick något lystet i blicken och – som amerikanarna säger : ”did some serious shopping”!

Sålunda dignande under tunga kassar innehållande flaskor och glas, återkom herrarna till hotellrummet för avlastning, internetuppdatering och före–middagen-vila. Sistnämnda blev rätt rejäl, varför promenaden till Gamla Stan kom att anträdas rätt sent. Restaurangvalet blev inte heller helt lyckat varför kvällen avslutades tämligen tidigt. Morgondagen hade nämligen en spännande utflykt i sitt sköte!